fredag 8 april 2011

En liten redogörelse bara!






Kommer ni ihåg att jag, för exakt en vecka sedan, var på MVC och fick mig lite Hanniball-manöver (hinn-svepning)? Jomantackar för att den funkade ju fin, fint. Redan efter en timme kände jag att de började mola och små värkar kom ca en gång i halvtimme. Fast jag stack ändå iväg på kalas med Bebis eftersom jag ändå kände att det var lugnt. Dock var jag smart nog att lämna honom hos mina päron lite senare på eftermiddagen då jag ändå kände på mig att vi skulle behöva åka i till sjukhuset inom en ganska snar framtid. Å hur började då det hela.......

På kvällen (lite efter 22.00) när jag skulle lägga mig kom värkarna igång ordentligt och var starka (5-7 minuter mellan dem). "Det är lugnt" tänkte jag och låg kvar i sängen fram till lite efter två. Då hade jag legat och klockat varenda värk sedan klockan tio (ja, vad ska man göra när man inte kan sova och har för ont för att stå/gå/göra något annat). Då ringde jag in till förlossningen eftersom jag hade 6 värkar på mindre än 20 minuter. Dock fick jag svaret att de måste vara mellan 1-1 1/2 minuter långa och mina varade bara i lite mer än 45 sekunder. "- Ta ett varmt bad", sa barnmorskan" men jag förberedde ett blogginlägg istället :). Nåväl. Ganska snabbt tilltog värkarna både i styrka och i längd och då ringde vi in igen. "Välkomna in", sa de, and off we went.

Klockan 3.00 var vi inne på förlossningen och då var jag (efter fem timmars värkar) öppen 5 cm. Tjohoooo tänkte jag och kände att detta klarar jag ju galant utan epidural-bedövning. Kanske provar jag lite lustgas om det blir jobbigt. Sagt och gjort. Runt 6 tiden så drog jag mina första andetag av lustgas och det var skönt att ha något annat att koncentrera sig på ett tag. Om det hjälpte så mycket mot smärtan tyckte jag dock inte och bad snart att de skulle höja styrkan. Lite mät, mät senare konstaterades att jag (BARA som jag såg det) var öppen 7 cm. Tjibi! "Hur låååång tiiiiiid kan det taaaaa för bebisen att rotera huvudet lite åt vänster liksom", tänkte jag, och fortsatte andas lustgas för kung och fosterland. När jag en flertal timmar senare bara var öppen 8 centimeter (och med "hård kant" vad det nu betyder) så sa jag "Nu får ni ta hjälpa mig" och så tog de hål på fostervattenhinnan. "Nu kan det gå jättesnabbt", sa barnmorskan och började plocka fram och förbereda för en eventuell snabb födsel. "It ain´t gonna happen", sa jag och visste att jag hade ett bra tag till framför mig. Hur konstigt det än låter så kände jag det på mig. Ungefär härifrån till det att Lillebror föds befinner jag mig i ett inte allt för angenämt töcken (jag väljer att inte gå in på detaljer eller ge er någon specifik "hur-ont-det-gör-egentligen"-skala eftersom det är många förstföderskor där ute och det känns ju bara onödigt att gå in på detaljer).

Mitt "problem" under hela förlossningen var att jag aldrig öppnade mig som jag skulle och stod still på 8 cm från i princip klockan 06.00 till tio minuter innan Lillebror föds 13.35. Å så lägg på att man MÅSTE krysta, men absolut INTE FÅR göra det (om man ska kunna få fler barn överhuvudtaget å det VILL vi ju). Att försöka hålla emot kroppen när den vill något annat är inte det lättaste. Iallafall. Efter en mindre trevlig "jag-lämnar-rummet-upplevelse" (inte bokstavligen utan mer "hjälp-jag-ser-mig-själv-från-ovan-ont-så-in-h'***te-blackout") och lite sterila kvaddlar på det ("gör vad ni vill" sa jag and so they did. Det var dumt. Jättedumt! Ont på ont, liksom. Fattar verkligen inte grejen med dessa kvaddlar. Så nu vet jag det till nästa gång. ) så öppnar jag mig ÄNTLIGEN och får kryyyyysta. Tjohoooooo!!! Jäklar i min låda vad jag krystar. För kung och fosterland och alla länder där emellan. Å så ett tu tre krystar senare ligger vårt mirakel på mitt bröst och jag har glömt allt. Inget ont, bara kärlek! Precis som naturen har skapat oss, för att vi ska fortsätta att fortplanta oss. Smart natur det där, må jag säga! Väldigt smart!

Så nu efter två graviditeter/förlossningar kan jag konstatera följande; Att vara gravid, krysta och föda fram friska välmående barn är min grej. Men den där lilla, lilla, lilla detaljen (oh the irony) att öppna sig inom en rimlig tidsgräns är det däremot INTE. Å det var likadant med Bebis. Med honom låg jag i värkar i tre dygn (hemma i två) innan jag öppnade mig som jag skulle. Men sedan kom han som skjuten ur en kanon (tacka fasiken för det, då är man så fly förbannad över att det tagit sådan tid att man trycker på som bara den) utan större konsekvenser efteråt. Efter den förlossningen sa jag, "Det kan ju iallafall inte bli värre nästa gång". Hmmmm......

Å att andra förlossningen ska vara lättare, mindre utdragen och att "barn nummer ett" ska ha banat vägen för "barn nummer 2" var då inget jag märkte av. Men vi är ju alla olika så klart. Å vad tar jag nu med mig för erfarenhet från denna utmaning/förlossning då? Jo, det kan bli värre än förra gången, men nästa gång hoppas jag vid min gud (eller ja... något/någon måste jag ju befästa min önskan på) att det inte blir värre än sist. Det återstår att se :)!

Iallafall. Summan av kardemumman är (och detta vill jag understryka) att jag är mycket nöjd med båda mina förlossningar och framför allt med personalen som vi hade vid både tillfällen. Jag skulle kunna göra om förlossningarna precis vilken dag som helst. Det är ju en mäktig känsla att kroppen klarar av och så får man ju världens belöning direkt efteråt. Härligt!!

Pheeeew.... Om Ni inte har somnat efter detta lååååånga inlägg så vill jag bara önska er en härlig fredagskväll.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssst....... Vackraste tulpanen fick vi av mina kära päron igår. Man blir ju bara glad av att titta på den.

15 kommentarer :

Anonym sa...

Hej inredningsbruden och nyblivna tvåbarnsmamman! Grattis! Tack för att du delar med dig av din förlossningsupplevelse. Spännande! Och tack för alla tips, vackra bilder och intressant och rolig läsning. Jag hittade din sida idag och har lagt den som favorit. Återkommer mer än gärna hit ofta.
Vänligaste hälsningar Anna Öhrström i Motala

*Veilchengarten* sa...

Hi, Dear Marika,
no. I´m not alsepp. *smile*
I used to read your post in GoogleTranslate an I love the story about the birth. I almost have three kids and every birth was different... :o)
Wish you all the best with your lovely boys!!!
Big hugs,
Juliane

Coastline sa...

Fantaskit att höra om förlossningar, vi kvinnor kan nog aldrig bli mätta på våra olika berättelser. Vill bara att vi skänker en tanke till de ( bl.a mig) som genomgår en katastrofal förlossning med ledsamt avslut. Önskar att alla får ett lyckligt slut men tyvärr ser verkligheten såååå annorlunda ut. I mitt fall en livs levande men så svårt sjuk pojke.
Kram L

Anonym sa...

Hej!
Tack för att du delar med dig av din förlossningsupplevelse!
Jag är beräknad till 14 april och lite lagom nervös nu (första barnet)...
Kram från Ida i Göteborg

Anonym sa...

Säger bara det..du är en författare! du skriver så att man inte kan sluta läsa!!!! och att det sen är en förlossningsberättelse är ju bara så intressant! Ja, den ena förlossningen är inte den andra lik...men en sak har ju alla gemensamt och det är ju det fantastiska resultatet som kommer!!!! :) ha en solig trevlig helg!! kram från Carina i Fagersta

Essay_Writer sa...

this speaks a lot more than words

Anonym sa...

Intressant förlossningsberättelse! Det är många år sen jag födde barn och idag är jag en stolt gammelmormor till 4 barnbarnsbarn i åldrarna 5 år till 3 månader. Glad jag är en ung g.mormor.

Trevlig helg!

Kram Renate

Fii sa...

Grattis Oliwer på 1-veckas-dagen! Hälsa mamma att vi måste få träffas snart ;) Kram S

Grodmamman sa...

Alltid lika spännande att läsa förlossningsberättelser!:) Har varit ganska lyckligt lottad har jag förstått efter att ha läst otaliga berättelser. Mina båda förlossningar har gått på under fem timmar från första värk. Intensiva har de varit, men det kan man stå ut med när det inte är så långvarigt.
Kram

Anonym sa...

Trevlig läsning håller med får inte nog av förlossningar kollar slaviskt på En unge i minuten på måndagskvällar på TV4 : ) Idag fyllde ett av mina två underverk 3 år så vi har firat vår Bella hela dagen : ) kram Sofia

StrandviksVillan sa...

Alltid intressant att läsa om förlossningar och samtidigt minnas sina egna. Det största man någonsin varit med om!! Vilken kraft det ligger bakom och vilka mirakel dom små är när dom kommer ut och plötsligt är färdiga små människor!

STORT GRATTIS till er lillebror! Jättesöt är han! Vilket fint brev du hade gjort till bb-personalen.

Sköt om er nu och mys allt vad ni hinner!
kram , Ann-Christine

VillaKarlslund sa...

Känner igen mej i din berättelse fast det var ett tag sen jag födde barn.
Tack för att du delar med dej o du jag somnade inte:):)

Ha nu en fortsatt trevlig söndag.
Kram Tina

White sa...

Wow. Starkt jobbat. Alltid skönt när det väl är klart. Inte lätt det där med att föda barn. Själv tänkte jag, hela min första förlossning när det var som jobbigast, att har alla andra fött barn och klarat av det så kan väl jag..Det gick också bra två gånger, sedan var det bra för vår del. /Kram/

Lina sa...

Intressant att höra om förlossningsberättelsen. Skönt att läsa det där med att barn nr 1 inte banat väg för nr 2. Nä, det tror inte jag heller, fast jag får höra det jämt och ständigt... ;o)
Bra jobbat!!! Modigt att föda igen, tycker jag =)

Johanna sa...

Förlossningsberättelser kan man aldrig få nog av:) Fantastiskt att man kan glömma all smärta i samma sekund som ens baby läggs på ens bröst. Denna fantastiska underbara känsla...obeskrivlig är den!

ha en fortsatt fin dag!

Kram Johanna