söndag 10 april 2011

En tuff natt på NEO-avdelningen




Denna första vecka som gått i Lillebrors liv har jag spenderat hemma med honom och allt tid har gått till att lära känna varandra. Lillebror är en glad, pigg och snäll liten parvel och är precis som storebror var när han var bebis. Smackar när han vill ha mat och det är väldigt sällan han är missnöjd. Han ammar och sover mest och däremellan ligger han och kollar på vad som händer runt omkring. En cool liten skatt helt enkelt!

Så igår när han var slö och trött och dessutom inte varit speciellt matsugen varken under natten (kissblöjan var helt torr på morgonen och den brukar vara TUNG) eller under lördagsförmiddagen, kände jag att han inte var som han skulle. Å man känner sin baby! När han knappt inte ville äta under eftermiddagen heller och bara somnade hela tiden blev jag orolig. Bara ett par minuter senare blev han som en urlakad disktrasa i min famn och helt lealös. Ögonen var grumliga och blanka och han fäste dem inte. Han orkade inte hålla kroppen upprätt alls. PANIK!!!

Så det blev att åka till barnakuten med ilfart. Där inne piggnade han till lite, men fick en liknande "dipp" när han blev helt orkeslös och okontaktbar. Olika prover och infektionstester (bland annat en odling på ett irriterat och rinnande öga) gjordes och de kollade syreupptagning m.m. Allt såg bra ut, men vi blev inlagda på NEO-avdelningen under kvällen/natten för observation och övervakning. De ville kartlägga vad som inte var som det skulle. SKÖNT tyckte vi som oroliga föräldrar. Sedan började en tuff kväll/natt med bland annat vägning innan och efter varje amning (för att kolla hur mycket han får i sig varje gång) och provtagning m.m. Först trodde de att det det kunde vara att han inte fått i sig tillräckligt med vätska och att han kanske inte ammade som han skulle. Hua vad hemskt det var att känna att det kanske var jag som som "orsakat" att han mådde dåligt. Att jag kanske inte hade tillräckligt med mjölk och att han var dålig på grund av det!! Men det var aldrig problemet utan det fanns både mycket och bra av den varan, konstaterades det snabbt. Däremot blev det till att köra ett amnings-maraton med matning och rapning och mera matning och rapning om och om igen (och diverse annan pampering) för att han skulle piggna till. Runt femtiden på morgonen blev Lillebror bortkopplad från alla maskiner och doktorn konstaterade att han både fick i sig det han skulle, gick upp i vikt och dessutom var alla tester och prover bra. Pheeeeew.......... Vilken natt! Läkaren trodde att det kunde varit en kombination av att Lillebror kanske mådde dåligt (man vet ju inte alltid orsaken till det) under fredag/lördagsnatten) och därför inte orkade äta som han skulle. Därför blev han slö. Å då blir det snabbt en negativ spiral, speciellt när de är så små.

Klockan 11 idag blev vi utskrivna efter att läkaren varit och undersökt Lillebror igen. "- Det blev en snabbvisit", sa sjuksköterskan och vi kunde inte mer än konstatera att vi är lyckligt lottade. Jag tänker på alla små bebisar (och oroliga föräldrar) som får börja med att ligga veckor/månader inne på NEO. Ja, man är sannerligen lyckligt lottad!

Bebis och min käre make sitter i skrivande stund ute i vårsolen och äter glass och vår lilla, lilla skatt ligger här på soffan och sover gott bredvid sin bloggande mor. Skönt att hela familjen är hemma igen!

Hoppas att Ni har haft en härlig helg, goa bloggläsare! Har ni inte sagt till era nära och kära idag, att de är betydelsefulla så GÖR det. Man kan aldrig säga (eller få höra) det för mycket!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssst........ TACK kära mor och far för att Ni tog hand om Bebis i natt. Ni är bara bäst!!! Älskar Er!!

30 kommentarer :

...C o w R o a d... sa...

Usch, what a terrible story, you must have been so scared! Glad to hear you're all home again!
Marjan/ Seattle

Susanne sa...

Stackars er ;(( va jobbigt när ens barn inte mår bra, skönt att han är pigg igen. Min äldsta son var så där nöjd, lugn och fin vilket gjorde att han inte fick i sig tillräckligt...fick också ligga inne med honom fast han var runt 2 månader då...idag är han en stor fullvuxen 21 åring ;) Ha det gott med dina kära barn!
kram Susanne
ps..nu förstår jag varför det varit tyst från södra delen av ön, började ju undra vart du tagit vägen ;)

White sa...

Det där lät inte bra. Så jobbigt det kan vara. Tid och rum står stilla eller kryper fram. Skönt att allt är bra nu med "lilla Ölandsfamiljen". /kram

Anonym sa...

Puh, vilken dag det måste varit.
Skönt att Ni är hemma igen och att alla mår bra.

Kramar ifrån andra sidan sundet

Lina sa...

Huvva vilken upplevelse... Hoppas att han piggar på sej snabbt igen, skönt att ni bara behövde stanna en natt på sjukhuset...

Ta det nu lugnt och pussa på lillebror ordentligt, alla andra i din familj också för den delen...

Kram*

Anonym sa...

Hej Marika!
Usch vilken upplevelse ni haft. Tur att ni är hemma igen. Man ska verkligen uppskatta att man får vara frisk. Hälsan är det dyrbaraste vi har. Jag säger ofta till mina killar att de är värdefulla och att jag älskar dem. När de nu är i 20-årsåldern kan de bli lite generade men det märks att de uppskattar det också.
Du är värdefull.
Kramar Lena

♥ Min lilla Stuga ♥ sa...

Huuughaa va hemskt!! Vilken panik ni måste ha haft undet detta dygn! Va skönt för Er att det har vänt och att ni är hemma igen. Hoppas att lilleman kryar på sig. Stooor kram till Er

nettan sa...

Vilken tur att det gick bra för det lät riktigt jobbigt.

*Veilchengarten* sa...

Uah, I´m so happy, that everthings ist alright again!!! It´s so hard for a mummy when one is in custody!!!! And especially if the baby is so small!
Wish you all the best and no more shock!
Many greetings from Germany!

Elvor sa...

Skönt att det hela gick bra och att det är över!!!

Kram

ÅsaS i Småstaden sa...

En förälders mardröm... Tack och lov har vi en fungerande sjukvård som finns där när vi behöver den.

Stor styrkekram till dig och övriga familjen!

Kram ÅsaS

Barfotaflickan sa...

Fy så gräsligt!!! Måste varit fruktansvärt för er!!!!
De är ju, vad jag minns, väldigt gulliga uppe på neo, så man blir ju väl omhändertagen tack o lov!! Jag låg där med min dotter i tio dygn då vi kämpade med att hon skulle vilja orka äta själv och jag med pumpmaskinen för att få igång ammningen.
Flickans far var inte så närvarande, men vi kämpade hon och jag så idag är vi starka tillsammans hon och jag!!!!
Förlåt, inte meningen att dra upp mitt förflutna.. Men vet hur det är att hamna där och hur paniken över hur ens barn mår totalt får en ur balans.
Ha nu en jätteskön kväll och sköt om er!!!
Kram
S

Therese Wahlström sa...

Läskigt! Det går verkligen fort neråt när de är så små. Turen att ni var snabba med att åka in, en mors instinkt ska aldrig underskattas!
kram

Grodmamman sa...

Otäckt när det blir så där!
Vår son är född i v 33+1, så vi låg på neo i fem veckor. Spelar ingen roll om personalen är underbar där, man vill bara hem.
Kram

Anonym sa...

Så härligt att Lillebror mår bra igen! Kan tänka mig er oro, småbarnsföräldrars värsta mardröm. Bra ni handlade snabbt och åkte in för övervakning på NEO.

Ha en mysig kväll!

Kramar i storpack till hela familjen/Renate

Emmas vita drömmar ♥ sa...

Usch, vad olustigt. Du måste verkligen varit orolig, att något ska hända ens små är det värsta tänkbara! Skönt att Lillebror nu mår bättre och hoppas att han håller sig pigg.
Ha en fin kväll!

Kram Emma

Gamla skolan-Jennie sa...

Hej!

Så skönt att allt gick bra! Allt annat i livet blir så futtigt när ens barn blir sjuka. Hoppas att ni fick bra vård! Själv fick jag ligga på neo i 5 veckor med min son när han föddes för 1½ år sedan och vägde 900g. Men personlaen var helt underbar och idag är han en mycket aktiv liten grabb!

kram Jennie

Ps. Vilket fint hus ni har!

Anonym sa...

Många tusen kramar till er!!!!

Hille sa...

Men fy så läskigt. Hoppas han får må bra!!! nu och att ni får fortsätta njuta av babylyckan i lugn och ro!

Photo by Maria sa...

Vad skönt att han mår bra igen.. Kan föreställa mig paniken som blir..

Kram Mia

Jenny i Skriketorp sa...

Åh, fick tårar i ögonen när jag läste om Lillebror, hoppas att det inte händer igen utan att han får vara frisk, växa och bli stark! Vår lille prins är snart åtta veckor och det är verkligen ett mirakel att se honom växa (för växt har han VERKLIGEN gjort) och man kan inte tänka sig något värre än att de ska bli sjuka, man vill ju skydda dem till varje pris!
Tack för att du delar med dig av ditt liv! :)
/Jenny

Anna i Hallsberg sa...

Usch, vilken pärs! Det är ju det absolut värsta...när allt går så där fort och de man älskar allra mest inte mår bra. Tiden stannar och rummets väggar kryper inpå en...skönt att allt är bra igen! Kramis till er alla Anna i Hallsberg

Anna sa...

Gud så läskigt, förstår att ni fick panik!!! Skönt att ni alla mår bra igen :)
Kramar Anna

Jessica sa...

När jag såg rubriken tänkte usch något har gått snett.. Men som tur var är allt ok med er=) skönt!! Hoppas ni njuter lika ordentligt som innan, kram

Unknown sa...

Phu, skönt att det gick bra.
Hoppas ni håller er friska och pigga nu

Kram Maria

Anonym sa...

skönt att höra att han mår bra igen kram Sofia i Hjo

Ellinor sa...

Skönt att allt ordnade sig...
En liten fråga till dig, har sett alla dina fina arrangemang med penseer inne i små krukor.
Tyckte det var en fin idé, men dessvärre sloknar mina penseer inne, även om de får vatten som de ska, vill inte blomma så fint :( Frågade i blomsteraffären och han sa att penseer inte trivdes inne, så det var nog ingen idé att jag försökte något mer:( Får du dina att blomma fint inne? Hur gör du i sådan fall?? Tack för en helt underbar blogg! Får sååå mycket inspiration av dig :)

Lisa.L sa...

skönt att han vart bra så snabbt ändå :D visst blir man orolig! har en 11 månaders hära som ligger i magsjuka =/ kram

Anonym sa...

Kramar till er! Förstår att det var oroligt ett tag där. Men så skönt att ni åkte in och fick ordning på den lilles hälsa igen. Vad maktlös man känner sig att inte kunna hjälpa till. Men det gick ju bra tack vare dig med maraton amningen. Hoppas att han är återställd och mår bra igen. Ha sköna dagar i solen tillsammans hela familjen. Kram Magda =)

StrandviksVillan sa...

Skönt att det slutade lyckligt!!
Vet precis hur hemskt det är. Vi hamnade in med vår minsting när han blev dålig, han fick dropp och allt möjligt och åkte på natten ambulans till universitetssjukhuset. Där blev vi kvar i tre veckor (tre timmars resa hemifrån) och det visade sig att han har kronisk njursvikt. Fast han mår bra än så länge med medicin och diet, vår lille glade duracellkanin som nu är fyra år :)

Sköt om er!
kram, Ann-Christine