lördag 13 augusti 2011

En mammas kärlek till sin (tre-års-trotsiga) son!

Bebis är för tillfället aldrig still speciellt länge.....
.... eftersom det ska lekas, busas och stojas......
.... hela tiden.
Älskade, fantastiska, underbara (högljudda) lilla Bebis. Jag kan inte klandra dig för att du är envis som synden (båda dina päron är ju det. Mest jag!) och gör precis tvärt emot vad dina föräldrar säger (jag var exakt som du när jag var liten... och även när jag är stor...). Jag kan inte klandra dig för att du är nyfiken (jag är född nyfiken och lär garanterat dö nyfiken också) och vill prova på precis allt, HELA tiden (det är klart att man måste testa nya saker. Man kan ju missa något rolig annars). Jag kan inte klandra dig för att du aldrig vill sova när du ska (Det däremot har jag inte en aning om vem du har fått det ifrån. Jag vill sova hela tiden och kan somna precis hur och vart som helst. Din käre far däremot vill sova, men kan inte.) när det finns så mycket roligare saker än att just sova och jag kan inte klandra dig för att du vaknar tidigare än tuppen (med två päron som också är morgonpigga så är det väl inte så konstigt att du fått dubbla morgon-pigg-gener).

Vår älskade, fantastiska, underbara (högljudda) lilla Bebis. Du är bara BÄST! Mamma och pappa älskar dig mest i världen. Det vet du!

// Inredningsfrun med son som goes tre-års-trots big time

Psssssssst..... Idag sover Bebis hos sin käre mormor och morfar. Det är då man känner hur tyst och tomt huset är utan honom....

4 kommentarer :

Johanna Stålros sa...

Fin kärleksförklaring;) kram J

Livet på landet sa...

Trots all trots älskar man dem villkorslöst!
Ha en fin söndag, själv drar jag snart iväg på Gårdsloppis..härliga söndag:)

Kram Helena

Anonym sa...

Precis så är det! Villkorslös kärlek!

Kram från MiaF med dotter som är 9-års-trotsig big time :-) När dom små väl kommer in i trotsen kommer de aldrig ur den ;-)

Barfotaflickan sa...

Visst är det så! Har själv en underbar 6-åring, som pendlar mellan den lilla och den stora tjejen. I sommar har hon vuxit till sig så och ser "större" ut i sig. Lätt att ibland förvänta sig mer av dem då. Vissa dagar så ljuvlig och timid och tillmötesgående och andra dagar vet man inte vad som hänt, från morgon till kväll bara tvärtemot! Men så nattar man henne och går in och släcker och pussar henne på kinden igen när hon somnat, hur söt, ljuvlig och underbar är hon inte då... Hjärtat smälter!
Vad vore livet utan dem?
Inte utan min dotter säger jag!!!
Kram Anna