En tuff natt på NEO-avdelningen

Denna första vecka som gått i Lillebrors liv har jag spenderat hemma med honom och allt tid har gått till att lära känna varandra. Lillebror är en glad, pigg och snäll liten parvel och är precis som storebror var när han var bebis. Smackar när han vill ha mat och det är väldigt sällan han är missnöjd. Han ammar och sover mest och däremellan ligger han och kollar på vad som händer runt omkring. En cool liten skatt helt enkelt!

Så igår när han var slö och trött och dessutom inte varit speciellt matsugen varken under natten (kissblöjan var helt torr på morgonen och den brukar vara TUNG) eller under lördagsförmiddagen, kände jag att han inte var som han skulle. Å man känner sin baby! När han knappt inte ville äta under eftermiddagen heller och bara somnade hela tiden blev jag orolig. Bara ett par minuter senare blev han som en urlakad disktrasa i min famn och helt lealös. Ögonen var grumliga och blanka och han fäste dem inte. Han orkade inte hålla kroppen upprätt alls. PANIK!!!

Så det blev att åka till barnakuten med ilfart. Där inne piggnade han till lite, men fick en liknande "dipp" när han blev helt orkeslös och okontaktbar. Olika prover och infektionstester (bland annat en odling på ett irriterat och rinnande öga) gjordes och de kollade syreupptagning m.m. Allt såg bra ut, men vi blev inlagda på NEO-avdelningen under kvällen/natten för observation och övervakning. De ville kartlägga vad som inte var som det skulle. SKÖNT tyckte vi som oroliga föräldrar. Sedan började en tuff kväll/natt med bland annat vägning innan och efter varje amning (för att kolla hur mycket han får i sig varje gång) och provtagning m.m. Först trodde de att det det kunde vara att han inte fått i sig tillräckligt med vätska och att han kanske inte ammade som han skulle. Hua vad hemskt det var att känna att det kanske var jag som som "orsakat" att han mådde dåligt. Att jag kanske inte hade tillräckligt med mjölk och att han var dålig på grund av det!! Men det var aldrig problemet utan det fanns både mycket och bra av den varan, konstaterades det snabbt. Däremot blev det till att köra ett amnings-maraton med matning och rapning och mera matning och rapning om och om igen (och diverse annan pampering) för att han skulle piggna till. Runt femtiden på morgonen blev Lillebror bortkopplad från alla maskiner och doktorn konstaterade att han både fick i sig det han skulle, gick upp i vikt och dessutom var alla tester och prover bra. Pheeeeew.......... Vilken natt! Läkaren trodde att det kunde varit en kombination av att Lillebror kanske mådde dåligt (man vet ju inte alltid orsaken till det) under fredag/lördagsnatten) och därför inte orkade äta som han skulle. Därför blev han slö. Å då blir det snabbt en negativ spiral, speciellt när de är så små.

Klockan 11 idag blev vi utskrivna efter att läkaren varit och undersökt Lillebror igen. "- Det blev en snabbvisit", sa sjuksköterskan och vi kunde inte mer än konstatera att vi är lyckligt lottade. Jag tänker på alla små bebisar (och oroliga föräldrar) som får börja med att ligga veckor/månader inne på NEO. Ja, man är sannerligen lyckligt lottad!

Bebis och min käre make sitter i skrivande stund ute i vårsolen och äter glass och vår lilla, lilla skatt ligger här på soffan och sover gott bredvid sin bloggande mor. Skönt att hela familjen är hemma igen!

Hoppas att Ni har haft en härlig helg, goa bloggläsare! Har ni inte sagt till era nära och kära idag, att de är betydelsefulla så GÖR det. Man kan aldrig säga (eller få höra) det för mycket!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssst........ TACK kära mor och far för att Ni tog hand om Bebis i natt. Ni är bara bäst!!! Älskar Er!!